Passhandläggning
På mitt jobb är jag passhandläggare, jag utfärdar alltså pass och ID-kort till folk. De kommer till polisstationen, där jag sitter och tar emot personuppgifter, knäpper kort o.s.v. Rätt skönt jobb, jag trivs där. Att möta alla slags olika människor man kan tänka sig är givande, som ändå är så lika om man tänker efter. Ibland ser man mönster i hur de beteer sig, ja det är svårt att förklara men kul är det i alla fall. Fotot man tar där verkar inte kunna bli bra, det skulle vara enstaka fall möjligtvis, som faktiskt blir okej. Måste vara nåt fel på maskinerna, haha. Förutom det är det till största del att vara trevlig och lyckas handska med kunderna som är det som gäller. De griniga kan vara riktigt roliga faktiskt, det blir liksom en utmaning att vända deras ilska till något positivt.
De flesta av mina arbetskamrater är "yngre", alltså runt 20-27 nånting. Några är förstås äldre. Så det är roligt att för en gång skull kunna umgås med såna som är lite mer i min egen ålder på jobbet. De äldre orkar väl inte med alla människor som kommer stressade och klagandes över att de ska åka utomlands på söndag och bara MÅSTE ha sitt pass tills dess. (Som då troligen är en omöjlighet eftersom det tar fem arbetsdagar att få ett pass från det att man ansöker).
Sammanfattningsvis så är det trots allt väldigt skönt med ett sånt jobb, det passar mig utmärkt, jag behöver inte koncentrera mig på annat än det jag har att göra där, och att snacka skit med dem andra på rasterna förstås.
En kille som jobbar där, Jakob, skojar och åker runt på sin snurrstol på hjul fram och tillbaka och kommer med roliga skämt och kommentarer om dagarna. Himla härlig grabb. Jobbar gör han förstås oxå, nåt annat får ni inte tro ;) OCH (med stora bokstäver) dricker mängder med Coca Cola. Ett under att han inte ser annorlunda ut, hehe.
I mitt förra inlägg skrev jag om min bror, som är sjuk. Troligen är det på väg att bli bra nu, han är pigg och glad. Jag håller alla tummar och hoppas att vi ska få veta att det är helt lugnt så fort som möjligt. Det har vart två obeskrivligt hemska veckor i och med detta, så det är helt fantastiskt att det nog kommer bli bra snart.
Jag vill tacka släkt och vänner som stöttat i det här, det är enormt viktigt för oss. TACK,
På midsommar tog jag det lugnt, skulle åkt till sommarstugan, men så blev inte fallet med tanke på operationen som blev av ganska hastigt. Men vi hade mysigt ändå med en del av släkten då vi åt middag tillsammans och spelade spel m.m.
Efter det åkte jag med Sofia Thörn till Bälinge på fest, där jag ganska snabbt började med att klättra upp på en soffa för att ta mig fram till min stol längst in vid bordet, som i sin tur ledde till att jag trampade på en klängväxt som flög ner över mig från en hylla, och jord och vatten spreds över både dynor och mig själv. Japp! Där fick man stämpel från första stund, och allas blickar så fort jag reste mig. Haha. Det roliga var att jag inte var i närheten av påverkad av någon dricka då, så jag får nog finna mig i att vara en olycksfågel. Men jag är glad ändå :)
Vilket lag ska vi nu heja på i EM?! Finns ju inga vettiga kvar...
Vissa saker som skrivs kan tas med en nypa salt. I ena stunden är en sak väldigt angelägen och viktig, och i nästa ser det helt annorluna ut. Men det gäller självklart inte bara sånt man skriver utan saker över lag.
Nu ska jag och hälsa på Sudden, ska bli trevligt med en pratstund innan jag åker vidare mot Stockholm.
De flesta av mina arbetskamrater är "yngre", alltså runt 20-27 nånting. Några är förstås äldre. Så det är roligt att för en gång skull kunna umgås med såna som är lite mer i min egen ålder på jobbet. De äldre orkar väl inte med alla människor som kommer stressade och klagandes över att de ska åka utomlands på söndag och bara MÅSTE ha sitt pass tills dess. (Som då troligen är en omöjlighet eftersom det tar fem arbetsdagar att få ett pass från det att man ansöker).
Sammanfattningsvis så är det trots allt väldigt skönt med ett sånt jobb, det passar mig utmärkt, jag behöver inte koncentrera mig på annat än det jag har att göra där, och att snacka skit med dem andra på rasterna förstås.
En kille som jobbar där, Jakob, skojar och åker runt på sin snurrstol på hjul fram och tillbaka och kommer med roliga skämt och kommentarer om dagarna. Himla härlig grabb. Jobbar gör han förstås oxå, nåt annat får ni inte tro ;) OCH (med stora bokstäver) dricker mängder med Coca Cola. Ett under att han inte ser annorlunda ut, hehe.
I mitt förra inlägg skrev jag om min bror, som är sjuk. Troligen är det på väg att bli bra nu, han är pigg och glad. Jag håller alla tummar och hoppas att vi ska få veta att det är helt lugnt så fort som möjligt. Det har vart två obeskrivligt hemska veckor i och med detta, så det är helt fantastiskt att det nog kommer bli bra snart.
Jag vill tacka släkt och vänner som stöttat i det här, det är enormt viktigt för oss. TACK,
På midsommar tog jag det lugnt, skulle åkt till sommarstugan, men så blev inte fallet med tanke på operationen som blev av ganska hastigt. Men vi hade mysigt ändå med en del av släkten då vi åt middag tillsammans och spelade spel m.m.
Efter det åkte jag med Sofia Thörn till Bälinge på fest, där jag ganska snabbt började med att klättra upp på en soffa för att ta mig fram till min stol längst in vid bordet, som i sin tur ledde till att jag trampade på en klängväxt som flög ner över mig från en hylla, och jord och vatten spreds över både dynor och mig själv. Japp! Där fick man stämpel från första stund, och allas blickar så fort jag reste mig. Haha. Det roliga var att jag inte var i närheten av påverkad av någon dricka då, så jag får nog finna mig i att vara en olycksfågel. Men jag är glad ändå :)
Vilket lag ska vi nu heja på i EM?! Finns ju inga vettiga kvar...
Vissa saker som skrivs kan tas med en nypa salt. I ena stunden är en sak väldigt angelägen och viktig, och i nästa ser det helt annorluna ut. Men det gäller självklart inte bara sånt man skriver utan saker över lag.
Nu ska jag och hälsa på Sudden, ska bli trevligt med en pratstund innan jag åker vidare mot Stockholm.
Kommentarer
Trackback
