Tandläkarskräck
Hej, jag heter Caroline och har en fruktansvärda tandläkarskräck. Jag verkligen avskyr att gå till tandläkaren. Blir skakis, illamående och mår jättedåligt så fort jag får veta tiden jag ska dit bara.
Så idag när jag med tunga steg gick in på mottagningen, och skräcken kröp i hela kroppen på mig.. så kände jag mig plötsligt väldigt lugn, han som skulle laga mina tre hål var väldigt snäll och duktig.
Jag förberedde mig mentalt på den hemska stund som snart skulle komma. Men så efter ett tag ställer han sig upp och tittar på mig, lite fundersamt;
- Nehej du, här behövs inget lagas. Jag bara tittade på honom.
- Ja, jag skojar inte; sa han. Du kan gå hem, hejdå :P
Tydligen hade tandsköterskan som tittade på tänderna tidigare sett helt fel. Så himla skönt! Och jag sitter fortfarande med ett leende på läpparna, jag slapp min mardröm. Tack för det.
Jag ska aldrig låta bli att borsta gaddarna.
Och sen ett litet tips till alla där ute som tänker som jag: låt bli att skölja munnen efter att du borstat tänderna. Då lägger sig flouren som ett lager ovanpå och skyddar. Bra va ;D
Äh, jag vet inte vad som hände nu. Varför blev allt med stora bokstäver?! :P
Disapointed
..på en person som stått mig väldigt nära, med betoning på har. Det var förut.
Jag vet inte hur det blev så här, men jag känner mig otroligt sviken av dig. Du är så förändrad. Men att skylla allt på dig vore elakt, det är väl lika mycket mitt fel..
Vi behöver den här pausen ifrån varandra. Eller åtminstone jag gör det, orkar inte ha det på det här sättet, det är inte okej alls.
Antingen kommer vi att kunna prata och umgås igen efter det här året.. eller så inte alls? Jag vet inte. Vi får se, orkar inte lägga varken tid eller krut på något som bara gör mig arg och ledsen.
De sista två veckorna ska bli bra, utan dig om det är så.
Life
Dagen därpå var det upp tidigt för att jobba. Ganska segt, men det gick. Sista dagen ju. Kommer sakna allihop. Vem ska jag snacka ful-brittiska med om inte Christofer? När jag väntade på bussen efter jobbet blev det en fika på taket på Stadsteatern med Jocke från jobbet. Beställde av en ursgullig kille som stod i kassan. Hur kan man vara både så trevlig och se så bra ut?! Ja, det är ju hans jobb.. Men jag tror han menade allt han sa!! (som egentligen inte var nåt betydelsefullt, men ändå) Om jag inte skulle till USA nu så skulle det lätt bli mitt nya hak! Haha ;D
På kvällen åkte vi hela familjen in till Fyrishov för att se på Magnus Uggla. Hade inga särskilda förväntningar, men jäklar vilket drag det var! Han är grym live! Och en helkväll med familjen är inte ofta man får. Till och med Tom sjöng med till "Efterfest", gud vad jag kommer sakna honom! Alla i min familj betyder så mycket, det kommer bli tomt utan dem.
När det var slut styrde jag kosan hem till Sudden. Somnade ganska fort, gud så tråkig jag känner mig, haha. Men det är sånt man får stå ut med när man umgås med mig: en oftast trött Caroline.
Today we have been eating A LOT of candy. We have also been watching TV all day long. Sweet.
Imorgon ska jag till tandläkaren, andra gången på en vecka. Jag vill verkligen inte!
Ska till ambassaden på tisdag morgon. Hoppas för allt i världen att det går bra och att jag inte glömt några detaljer. Men det går bra! Tänk att starta om allt på nytt. Det kommer bli toppen. Måste intala mig det. Och vet ni, jag börjar verkligen tro det själv! Det känns härligt. 16 dagar kvar nu, tiden går så fort.
Mammas födelsedagden 19e också. Måste klura ut nån bra present till henne. Hon fyller ju faktiskt 42.
Sitter och ser slutet på en collegefilm på 5an. Huvudpersonens bästa kompis dog p.g.a. för mycket alkohol en kväll. Tänk va livet kan sluta tvärt ibland. Man borde vara tacksam för varenda dag och det man har. Jag försöker vara det. Efter den här sommaren har det blivit mer så. Tänker på allt fint jag har. Jag har min bror som går på cellgiftsbehandling med jämna mellanrum, och han mår väldigt bra med tanke på förutsättningarna.
Lev dagen som om den vore din sista,
lev livet som du själv vill och låt dig inte påverkas för mycket av andra.
Det är du som är viktig, du ska må bra!
Vackert
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
Den är så perfekt'
Resfeber
Ja, nu har jag sannerligen fått i mig en rejäl dos med resfeber. Jag är nervös, rädd, förväntansfull och pirrig på samma gång. Med mera därtill. Det är nu bara 29 dagar kvar tills jag reser till --->
(Staden dit alla olyckliga singlar åker för att söka lyckan, bli förälskade och hitta sitt livs stora kärlek, let's see if that works).
Under dessa fyra resterande veckor ska jag få massa saker gjorda:
träffa min familj och vänner, göra ett sista ryck på jobbet, åka till sommarstugan, göra en packningslista, gå på ett antal olika grejer såsom läkar- och tandläkarbesök, ambassadbesök där jag ska skaffa visum (som jag hoppas få innan avresa), gå till en fotograf och fixa bilder till visumet, läsa så mycket som möjligt om NY, USA, och vad jag ska göra där. Ja, jag kommer inte ens på allt. Men stressigt är det. Tiden rusar fram, och den räcker absolut inte till!
Snart slutar jag för dagen, då ska jag gå och möta Loffe i regnet. Och collegefilmer äger, visst då ;) Some popcorn would be nice.
